Början på något nytt

Nu är jag åter i bloggvärlden.
Efter en välbehövlig paus och uppmaningar från andra så börjar min resa att föra ut mina tankar på papper.
Känslan är obeskrivlig och jag känner min förväntansfull och ostadig.
På vingliga ben,  med tankens makt i högsta hugg och ett leende på läpparna så hoppar jag utför så får vi se var vi landar.

Vad har hänt sedan sist? Jag är fortfarande gift, har fortfarande 3 barn trots att jag är med i dåliga-mammors klubb. Jag har nog en styrelseplats där då jag tänker efter.
Jag älskar mina barn alla dagar i veckan trots att  minst 2 ggr om dagen skulle jag vilja strypa dom. Är ganska säker att dom känner samma.

Igår när jag kom hem höll jag på att implodera av alla känslor och negativiteter.
Mina sinnen har legat i dvala, kanske har jag helt enkelt inte haft tid och lyssna förutom då jag känner för att retas med folk. Vissa är som öppna böcker och jag får mer info än vad jag vill veta.

Bytte ut uniformen mot haglöf och gortex-kängor och begav mig ut i skogen. Få uppleva tystnaden och bara vara utan 3027st -Mamma?! senare. Skogen fyller på mina förråd och ger mig ro.

Efter min resa till Barcelona så flyttade pulsen och hettan in och jag har svårt att hantera den.
Den ger sitt uttryck i det vanliga Jessica-andan vilket driver främst min man till utmattningens brant men även de som står mig nära.
Jag har svårt att uttrycka och hantera all energi som uppstår och i grunden handlar det om de som är mest basala här i livet så som luft, sex, mat, sömn och värme i den ordningen.

Mazlows behovstrappa ger en fingervisning hur basal man egentligen är och hur alla individer någonstas förljer samma mall. Nåväl nästan alla ;)
Behoven på den lägre nivån måste vara tillfredställda innan dom högre blir viktiga för individen.

De fysiska ger tryggheten som i sin tur leder till samhörighet.
Samhörighet ger en utveckling på ditt ego som utökar ditt behov av självförverkligande.
Missar man ett steg är man tillbaka till ruta ett om man har otur.
Vissa lämnar aldrig ruta ett medan andra fastnar på andra plan och kommer därför inte att utvecklas.
Jag försöker verkligen uppfylla alla delar för att i slutändan växa som människa.

Då jag kom hem lyser dom upp, kramar och pussar utdelas till höger och vänster och jag känner mig hel.
Jag behöver dom och dom behöver mig. Min middag blev plötsligt oviktig och vi letade oss ut tillsammans.
Att få äran att bjudas in i ett barns tankegångar, få möjlighet att se det stora i det små detaljerna som den stressade vardagen oftast piskar oss förbi i våran jakt på fullkomlighet.

Att våga stanna upp och titta på masken på vägen och se den för vad den är, att brottas tillsammans på gulnat gräs, rulla i löven och låta kinderna bli röda av både kyla och ansträngning. Se lusten i ett barns ögon och få kalla händer lindade runt ens hals samtidigt som han utbrister - Du är bäst mamma.

Vi leker på en lekplats och fler barn letar sig till oss. Jag har egentligen inte ork men man gör det ändå för att jag måste, jag har ett behov av att dela deras tid och lämna spår efter mig.
Jag vill att dom ska kunna våga vara barn då som växer upp och våga gå emot stömmen. Inte spendera 30 år att vänta på pension med att jobba utan att känna lust. Att kunna ta sig tid och leva i vardagen.
Känna tacksamhet och glädje för det man har istället för att vara arg och bitter över saker man saknar.

Jag är rik!
Jag har inte allt jag önskar mig men jag kan vakna upp, känna lust och glädje över att vara jag och leva det liv jag lever.

Hur fyller du dina förråd och vad ger dig glädje??

Puss och kram // Jessi