Fryser som en blöt hund. Febern gjorde att jag valde soffan och filten, fullt påklädd.
Jag rätar på mig och slås av att ljudet av regnet. Eftersom mitt sovrum nu mer finns i källaren vaknar jag sällan av just regnet. Ofta är det skrik eller panik, eller så dessa i en kombo.
Hur som helst så smyger jag upp, sick-sackar effektivt mellan skor och grejer som ligger slängda i hallen till köket. Blundar för oredan och koka vatten medan jag letar efter min honung. Har fått ett seriöst honungs-beroende av någon outgrundlig anledning.
Smyger tillbaka till soffan och tittar ut och bara njuter av att få vara ensam.
Tittar på regnet och dricker mitt vatten och förundras över dom små miraklerna som sker precis utanför mitt fönster.
Precis just då vaknar mina egna mirakel och det är slut på friden. Att få på 3 barn kläder, mat i magen och under tiden få dom att hålla sams är ingen picknick i parken och slutligen är dom på skola och dagis och jag återvänder till brottsplatsen.
Febern gör sig åter påmind, så en Häagen-Dazs senare och en dejt med Vin Diesel gör sitt.
Sträcker ut mig på soffan återigen, alla måsten som förut var så tydliga har plötsligt tappat fokus.
Drömma sig bort för en stund. Tanken färdas fortare än något plan och då fantasin inte har begränsningar har inte drömmen det heller.
Jag lägger fingertopparna på min panna. Låter dom cirkulera i förhoppning om att huvudvärken ska försvinna. Låter topparna följa bågen ner till örat och sedan längs nacken och upp i hårfästet. Jag känner mig överkörd av tåget, överallt där jag rör gör det ont och ändå kan man inte låta bli. . Att röra.
Får av mig kläderna, ställer mig i duschen och låter vattnet göra klart det jag påbörjade.
Det suger att vara sjuk, på ett dåligt sätt. Jag vill ju lära dig dansa i regnet
Kram Jessica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar